This is it!

Det okända väntar längst bort på vägen du går på.
Du måste våga gå vidare för att upptäcka det.

Jag har inte förstått det än. Kan det vara så att det är över för den här gången? Vad jag pratar om? Jag ska ta det från början:

Igår kväll tog jag än en gång tåget över Sundet för att se på rum. Ett på Frederiksberg och ett i Valby. Det första kändes okej och om nummer två inte var bra tänkte jag att jag tar det för jag orkar inte leta mer. Hyresvärden med familj var trevlig och även om rummet var något övermöblerat kunde jag ändå se potentialen i boendet. Buss vidare till nästa ställe. Och oj... vilken människa jag träffade där! Jag tror aldrig jag träffat en så excentrisk person någonsin. Rummet var hemskt möblerat och det luktade otroligt märkligt i hela lägenheten. Jag visade god vilja och satt och drack te med hyresvärden innan jag åkte hem. Hela tiden funderade jag på vilket av rummen jag skulle ta även om jag innerst inne visste att jag inte kan bo i en lägenhet som luktar gammalt och unket. Rökfritt boende har varit ett av mina krav och det här kan nog inte räknas som det. Jag önskar så att någon av er hade följt med mig och fått uppleva denna personlighet!

På väg hem slog åskan ner i Malmö och all tågtrafik stod stilla. Jag var rädd att inte komma hem. Men hem kom jag och sov på saken gjorde jag. Inte för att det ändrade på någonting. Imorse innan jobbet ringde jag och tackade ja. Nu väntar jag på kontrakt och sen ska depositionen in. Den senare är bara en månads hyra. Många andra hyresvärdar har haft tre månaders depositum och vissa även också två månaders förskottsbetald hyra som krav. Tacksamhet!

Om en vecka ska jag vara packad och städad. Hur ska det gå?