Lördagkväll

I vanliga fall har jag inga problem med att bo ensam, men det finns några tillfällen när jag verkligen saknar att ha någon annan i huset.

Någon som kan lägga en kall hand på mina brännheta feberkinder. Någon som ser till att jag tentapluggar. Någon som försöker få mig att äta trots att jag mår illa och knappt ätit på hela dagen (och som finns där om magen skulle protestera). Men som sagt, det händer inte så ofta.

Nu ska jag gå och lägga mig med min nya rumskompis Ibuprofen. Har hört att det är den bästa medicinen.