I söndags cyklade jag för första gången på två och en halv vecka och det var inte bara ovant att sitta på sadeln utan också ovant att cykla i svensk trafik. Det köpenhamnska tempot sitter fortfarande i fötterna, de danska reglerna i armarna och rädslan för andra cyklister i blicken över axeln.
Annars är det på östfronten intet nytt.




