Hemmablind

Fläckar och ränder

Så helt plötsligt upptäcker jag

efter tre och en halv månad

att jag har olika mönster på väggarna i sovrummet.

Något nytt

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut.

Förvisso har jag sett Nordkraft och läst romanen den är baserad på hela tre gånger och därmed lärt mig allt (?) man behöver veta om knark och även fyllt på det danska ordförrådet till brädden med ord för olika slags droger. Men det som hände idag var ändå en första gång för mig.

Jag trodde att verksamheten på Pusher Street i Christania var stängd för länge sen men sett till vad som såldes där idag inser jag att jag hade fått det om bakfoten. Verkligen om bakfoten. Inte för att jag sett särskilt mycket hasch i mitt liv men det var verkligen stora bitar som låg på borden till försäljning. Jag såg det inte själv men mitt sällskap noterade tioåringen som stod och rökte på.

Kanske just för att det är så öppet och till synes självklart att de står där och säljer knark, som andra säljer smycken och godis på marknader, reagerade jag inte särskilt starkt på det jag såg. Eller kanske var jag bara chockad över faktumet. Kontrasten från (de vanliga) gatorna utanför området blev plötsligt extremt påtaglig.

Språkförbistring

Det är inte alltid så lätt att lära sig danska när man är svensk.

En av mina svenska kollegor på Zara trodde länge hon sa "i lige måde" (tack, det samma) när hon i verkligheten sa "det er lige meget" (strunt samma, det spelar ingen roll). Döm om hennes förvåning när hon upptäckte sitt misstag. "Så när de andra sagt "god aften" eller "god weekend" har jag svarat "skit samma"? De måste tro jag är den mest arroganta personen de känner."

En av mina svenska kollegor i Magasin frågade häromdagen: "Har du sett den där danska filmen, Havnen?" När jag svarade lite tveksamt att jag nog inte sett den, ändrade hon gradvis uttalet på filmnamnet och till slut förstod jag att det var Hævnen (Hämnden) hon pratade om. Vi skrattade gott åt att hon hela tiden pratat om Havnen med sina vänner. De hade kanske inte riktigt greppat vilken film hon pratade om.

Så lika är språken trots allt inte...

Hævnen

Bild från filmen

Ikväll har jag sett Hævnen (Hämnden).

Susanne Biers Oscarsbelönade film om ... just hämnd är en stark film. Jag blev berörd av det jag såg även om Hævnen inte når upp till Things we lost in the fire:s nivå (Biers förra film).

För att inte förstöra för er som inte har sett filmen än tänker jag inte skriva något om handlingen. Se den istället! Så får vi prata mer om den senare. Mina utmärkelser är dock: Stundtals var det andlöst vackert foto och bäst skådespelare var utan tvekan William Jøhnk Nielsen, bara 13 år gammal.

Det som stör lite när jag ser en sån här film är att det plötsligt är textat mitt i en dialog, som när den svenske karaktären pratade. Det som stör mer är att när svensken pratar med danskarna (och vice versa) blir det aldrig några missförstånd och ingen av de behöver ändra ett endaste ord till det andra språket. Är det inte märkligt? Det skulle aldrig hända i verkligheten. Eller? När svenskan textas förväntas vi som (danska) tittare åtminstone inte förstå det.

Bloggrekord!

Den här veckan har ni slagit rekord, kära bloggläsare! Det har aldrig tidigare varit så många som låtit bli att lämna en kommentar som den senaste veckan. Varendaste en av er. Grattis! (obs! ironi)

Tack till Veckans bild-utmanarna som bröt trenden!

CPH PIX: Morgen

Med det sköna Shout-sällskapet tog jag mig an en ny festivalfilm igår, den rumänska filmen Morgen. Ännu en film om problematiken vid nationsgränser. Jag anar ett visst tema i våra filmval... Filmen är med och tävlar om publikpriset under festivalen. Läs mer om Morgen här.

Observera: sista chansen se filmer på CPH PIX idag!

Veckans bild: längtan

Tänk om det fanns en buss man kunde stiga på,

säga "en enkel till friheten",

betala chauffören arton kronor

och komma dit.

Veckans bild är en fotoutmaning startad av Jonas Tobin och Gabriel Nordblom.