Aktiv vila

Det är en underbart vacker (och kall!) vinterdag på den skånska landsbygden och jag har tillbringat två lediga dagar i min brors kök. Med webbradion växlande mellan Bjällerklang och Klassisk jul har det stått härliga till i julbakandets tecken. Tack Clara för radiotipset! Nu är skåpen fyllda med julegotter; marsipanstänger, lussebullar, chokladmuffins, vörtbröd, mjuka pepparkakor, kokoskulor, daim, pepparkakor, polkagriskola, kanelbrownies, julmuffins och tranbärschoklad. Mmmmm...

Adventskrans

I Danmark har man oftare adventskrans än adventsstake, eller det är snarare så att ljusen i de danska adventsstakar är placerade i ring och inte på rad som de vanligtvis är i Sverige. Förr hängde kransarna i taket, idag har man dem på bordet.

Glad advent kära läsare!

Mer snö

Det har snöat sedan i tisdagskväll vilket gjorde att jag vaknade upp till det här idag.

Tio cm kramig pudersnö. Kan det bli bättre?

Jag tror att mina grannar inte har samma inställning till vintercykling som jag...

En bild från igår kväll.

VEGA+BKO+TAW=KBH

Mobilbilder därav kvaliteten men jag hade bra plats!

Precis hemkommen från Vega där Bo Kaspers Orkester spelade. Bästa live-bandet nånsin. Konserten var alldeles alldeles underbar! Som vanligt blev jag imponerad av att musikerna byter instrument flera gånger under spelningen. Det enda jag saknade var trumpetintrot på Vi kommer aldrig att dö. Det är inte det samma med elpiano.

Bo Kaspers Orkester har funnits i 18 år och kom tidigare i höst ut med sitt nionde album, New Orleans. Inför konserten skrev Vega att bandet har gett oss det skandinaviska soundtracket till våra liv och jag håller med.

För att göra lyckan fullständig öppnade Tomas Andersson Wij för bandet. När jag lyssnar på hans låtar vet jag att jag lever.

Tack för konserten!

Tid för gåvor

Danskarna verkar gå upp i det där med presenter så här års.

Pakkekalender (paketkalender) är ett vanligare fenomen på den här sidan än i Sverige.

Mandelgave-förslagen finns redan i butik.

Pakkeleg verkar vara den rätta (enda?) julleken här. Alla gäster tar med en present och sen slår man tärning om vem som ska få dem.

Værtindegaven ska man komma ihåg när man går till den privata julefrokosten.

Och julegaver har jag som sagt sålt sen slutet av oktober.

För att inte tala om inpackningen... Flera kunder har haft synpunkter på hur jag ska packa in deras varor, med vilket papper osv. Köpenhamnarna verkar ta presentinslagningen på allvar för man pratar alltid om (förutom det man ska ge) cellofan, sløjfer (rosetter), gaveæsker och gaveposer. Många köper gärna en rulle presentpapper och band av mig istället för att jag slår in det åt dem.

Sindsyge siffror

Många tycker det är svårt med det danska räknesystemet men jag ska försöka förklara för er. De första tiotalen är enkla, de är som på svenska baserade på tio: tyve (20), tredive (30) och fyrre (40).

Sen blir det lite klurigare. Resten av tiotalen är nämligen baserade på tjog (snes) och man använder ett gammalt nordiskt ord för att multiplicera, sind (gånger): tre-sinds-tyve (60) och fire-sinds-tyve (80).

Och sen blir det ännu lite klurigare, för då ska man nämligen använda sig av halva: halv tre=2,5, halv fyra=3,5 och halv fem=4,5. Vilket ger siffrorna halv-tred-sinds-tyve (50), halv-fjerd-sinds-tyve (70) och halv-fem-sinds-tyve (90). Om man jämför med klockan kan det vara enklare att förstå.

På 1700-talet ersattes de långa sifferorden av de som används än idag: halvtreds, tres, halvfjerds, firs och halvfems. Tycker ni fortfarande det är svårt? Man kan också bara lära sig orden för siffrorna, precis som man gör i andra språk, och då behöver man inte ens tänka på snes, sinds och halv och allt det där.

Fördelen med att jobba i butik är att siffrorna sätter sig väldigt snabbt.

Sne!

första snön är alltid vitast

den faller tung och tyst nu i natt

(Tomas Andersson Wij)

Årets (säsongens) första snö gör mig oftast lite glad och lycklig inuti.

Speciellt när den faller sakta en tisdagskväll

och jag kan vakna upp till en ljusare stad.

Helgens nedtur

Jag har bott inneboende två gånger tidigare i mitt liv och varje gång har jag sagt aldrig mer efteråt. Och jag börjar förstå vad min pappa menat när han alltid pratat om "att man aldrig ska säga aldrig"...

Mitt första halvår i Stockholm och mitt första år Lund upplevdes från den inneboendes perspektiv. Helt olika upplevelser men med samma resultat; Jag ville inte göra om det. Ändå befinner jag mig i en ny stad inneboende i en lägenhet igen, även om det inte riktigt känns som att jag bor inneboende hos mina hyresvärdar. Jag hyr ett rum av dem och vi delar (på sin höjd) kök och badrum. Och det är väl lite där skon klämmer.

För jag kan ta att det drar lite på mitt rum och att det tar fem dagar för tvätten att torka härinne men det jag inte kan ta är känslan av att bo på en dålig korridor där ingen städar efter sig, inte plockar undan i köket och ingen (jag säger ingen) går ut med soporna förrän soppåsen är mer än överfull. Igår kom droppen som fick mitt bostadssökande att gå från halvhjärtat letande till desperation.

Precis hela gårdagen var diskhon full av - inte disk, tro inte det, utan - äggskal, apelsinskal och teblad. Varför man inte visar mer respekt för de andra man bor tillsammans med övergår mitt förstånd. Och när vi nu har så liten arbetsyta i köket kan man inte låta den vara obelamrad då? Den ser för övrigt fortfarande likadan ut idag. Jag som i vanliga fall älskar att baka och som också gjorde det när jag bodde på korridor med 24 andra för fyra år sen har helt apatiskt slutat tänka i sådana termer och gett upp alla tankar på att baka mitt eget bröd. Och på julbaket med för den delen.

ps. jag använder inte den diskborsten. den ger mig rysningar...

Nedtur skall följas av upptur. Och det ska väl inte vara så svårt. Lägre än så här kan det väl inte bli? Ikväll har jag försökt muntra upp mig med Julie & Julia. Alldeles alldeles underbar film som nästan fick mig att glömma allt det här...

Lyckopiller

Är det någon mer än jag som blir lite lyckligare av att köpa nya skor? Eller frossar i inredningstidningar istället för Prozac? Kortvarig lycka förvisso men allt för att bekämpa symptomen av SAD i novembermörkret.

Detta inlägg är sponsrat tack vare fina familjemedlemmars generositet.

Nedräkning

Stortorget och Gustav Adolfs torg

Malmö går i väntans tider. Två stora nedräkningar har intagit stadsrummet.

Om 16 dagar invigs Citytunneln som ska minska restiden inom och genom staden. 12 minuter fortare ska det gå mellan Lund och Köpenhamn när den är i gång.

Handbolls-VM börjar om 56 dagar och är det någon som längtar mer än jag efter det är det nog Malmö stad, eller möjligtvis hela Sverige... Många minns säkert EM 2002 när Sverige tog medalj senast. En repris tror jag dock inte det blir nästa år. Men jag tror det kommer gå bra för Sverige, precis som det brukar för värdnationen.

Jag gjorde en intresseanmälan i somras till att vara volontär på mästerskapet och när jag ingenting hörde tänkte jag att det inte blev något. Igår fick jag ett mail om det. Igår! Men jag tror jag nöjer mig med att vara besökare/åskådare den här gången. Dessutom verkade det inte som att möjligheten för att vara lagansvarig var särskilt stor och det var mest det jag var intressad av.

I väntan på att dagarna ska gå kan man sätta sig och vila på Malmö station. Eller?

Språkförvirring

Blev tilltalad på engelska av en (förmodad) svensk kund häromdagen. Helt oprovocerat. Jag hade inte ens öppnat munnen och ändå frågade han:

"Sorry, do you have iphone-holders?"

Om han nu var svensk förstår jag inte varför han inte först provade att prata svenska och sen - om han inte förstår eller dansken inte förstår - ta till engelska. Hur gör ni andra svenskar när ni besöker vårt grannland? Själv har jag alltid vägrat prata engelska med danskar.

För övrigt har alla butiksbiträden i Magasin namnskylt med flaggor svarande till de språk man talar. Verkar funka finfint...

3 månader

För 92 dagar sen tog jag tåget från Lund för att för första gången åka till mitt nya hem. Sen dess har jag en (1) gång sagt frokost istället för morgenmad (men jag rättade mig själv direkt), deltagit i sex gudstjänster på den här sidan, 15 dagar har jag tagit tåget till andra sidan för föreläsningar och besök hos vänner, nästan fem säsonger av Grey's anatomy och ett oräknat antal filmer har visats på min datorskärm, 308 timmar har jag tillbringat i Magasin. Önskar jag hade roligare statistik att komma med så här tre månader efter flytten men jag vet inte riktigt vad jag ska räkna på. Vad vill ni veta?

Som vanligt känns det som om tiden har gått fort men ändå att jag varit här länge. Och på tal om tidsperspektiv. Visst är det enklare att tänka bakåt i tiden än framåt? Jag kan inte alls föreställa mig 16 februari 2011.

Have a bling-bling Christmas

Julen kommer alltid (för) tidigt när man jobbar i butik.

För två veckor sen började vi sälja julklappar på Magasin, d.v.s. bytesrätten gäller numera till den 24 januari 2011. Samtidigt packade varuhuset upp julsakerna till försäljning och ljusslingorna sattes upp utomhus. Mina kollegor har berättat om förra årets julmusik/muzak och jag är glad så länge de låter bli att spela den.

Den här veckan kom julen till Ordning & Reda. Om årets tema är smækkerlækkert eller möjligtvis ett mindre smickrande adjektiv låter jag er kunder bestämma.

Yo! God jul, mand! (ni hör att jag är dålig på hiphopska, va?)

Morgon med utsikter

Vilken ljuvlig plats att vakna upp på

utan gatularm

utan fukt i garderoben

utan en gråtande treåring i köket

med vännen som gick till jobbet för några timmar sen

med en helt ny dag framför sig

med en liten liten känsla av höstpaus från verklighetens bekymmer.

Den som ändå bodde så här alltid!

CPH:DOX - Shout

En film om problematiken för de syrier som bor på Golanhöjden, den del av Syrien som Israel ockuperat i över 40 år. Ockupationen har gjort de till nationalitetslösa och därmed saknar de möjlighet att resa utanför Israel. Varje år får dock några unga "golanis" chansen att åka till Damaskus (i Syrien) för att studera och lära känna sitt hemland. Den enda kontakten de har med sina familjer under den här tiden är när de står på var sin sida av gränsen mellan de två länderna och skriker till varandra. Filmen följer två 18-åriga killars år i Damaskus.

Den bästa av de tre filmer jag sett på festivalen. Se den! (skriker jag över gränsen...) Den visas i morgon torsdag och på söndag. Mer info här.

Café Vineyard

Jag har gått till en kyrka i höst som heter København Vineyard. Två gånger om året har de "café" där man möts som församling och ser framåt.

Igår var det dags för höstens café med bl.a. mat, sång, visioner och öppen scen. För oss som var på Café Vineyard för första gången fanns det en särskild punkt på programmet: Välkomna de nya. Vi fick ställa oss vid scenen (framför ca 200 personer) och berätta varför vi valt att komma till just den här kyrkan. Lite läskigt att improvisera på danska... Efteråt fick vi något av det vackraste jag vet: förbön. Finns det bättre välkomnande än när andra personer - kända eller okända - lägger händerna på en, tackar Gud för den man är och att man är just där? Tack!

København Vineyard har inget medlemsintag utan när man sätter upp sig på adresslistan är man en del av gemenskapen (fælleskabet) och det gjorde jag igår så nu är jag "med" där även om jag har lite svårt med vilket som är min/vår/er/deras kyrka när jag pratar om min nya och min gamla församling.

CPH:DOX - I'm still here: the lost year of Joaquin Phoenix

En film om ett socialt (och medialt) experiment där man får följa Joaquin Phoenix nya karriär som rapartist. Många i publiken skrattade ofta med (eller åt) personerna i filmen. Själv satt jag mest och förundrades över hur väl regisserat allt var. "Ett minutiöst förberett kaos", som CPH:DOX skriver. Never trust an actor...

Filmen visas halv fem idag. Sista chansen på festivalen!

CPH:DOX - Good Fortune

En film om fattigdomsbekämpningens olika sidor med utgångspunkt i två platser (och personer) i Kenya 2007. Barnmorskan i slummen i Nairobi och bonden i landområdet Yala Swamp. Hur hjälper man de nödställda? Vem bestämmer vad som är fattigdom och vem tjänar på att göra något åt den? Frågor som inte går att undvika att tänka på, varken när man ser filmen eller efteråt.

Filmen visas igen imorgon tisdag och på lördag. Mer info på festivalens hemsida.

CPH:DOX

Den åttonde årgången av Köpenhamns Internationella Dokumentärfestival är i full gång i Byen. Det sägs att den är en av Europas största dokumentärfilmfestivaler och jag betvivlar det inte. Var man än är i staden dyker den röda kuben upp och påtalar festivalens existens.

Jag slog till med att se film de tre första festivaldagarna och det är inte utan att jag överväger att helt gå över till att se dokumentärfilmer.

Festivalen håller på till på söndag så det finns fortfarande en chans för dig med!

Dagens i-landsproblem

att ta på sig pyjamasen som är fuktig trots att den legat under kudden i den bäddade sängen hela dagen

framförallt efter att ha sett en film som Good Fortune