Idag är en sån där dag när jag borde sovit förbi väckarklockan och glömt bort världen utanför och gömt mig under täcket men eftersom jag inte visste det i morse gick jag upp ändå...
Det hela började när jag glad i hågen gick genom källaren på väg till jobbet. Det var fredag och livet var bra. Plötsligt fastnade jag med min fot i ett plastband och föll handlöst på golvet. Någon rusade fram och frågade hur det gick. Som vanligt tyckte jag det var mer pinsamt än smärtsamt men när jag reste mig upp insåg jag hur ont det faktiskt gjorde. (återkommer med bildbevis när blåmärkena syns mer än känns)
Något skakad av incidenten staplade jag uppför trappan och bort till min avdelning. Jag öppnade kassan och lyckades med bedriften att slå in fel antal mynt inte bara en utan två gånger när jag räknade pengarna. Till slut blev det rätt men jag höll mig till dammtorkning resten av förmiddagen för att om möjligt slippa fler finansiella misstag.
Resten av arbetsdagen gick trots allt bra och det hände inget oförutsett på vägen hem men väl hemma brände jag mig på vattenkokaren - som är gjord av metall så gissa hur varm den var...
Om jag ska se på livet från den ljusa sidan har jag läst ut en spännande bok idag och sett en ganska spännande film också. Skumtimmen av Johan Theorin och Det som ingen ved. Rekommenderas båda två!
Nu ska jag vila min ömma knän.
Det hela började när jag glad i hågen gick genom källaren på väg till jobbet. Det var fredag och livet var bra. Plötsligt fastnade jag med min fot i ett plastband och föll handlöst på golvet. Någon rusade fram och frågade hur det gick. Som vanligt tyckte jag det var mer pinsamt än smärtsamt men när jag reste mig upp insåg jag hur ont det faktiskt gjorde. (återkommer med bildbevis när blåmärkena syns mer än känns)
Något skakad av incidenten staplade jag uppför trappan och bort till min avdelning. Jag öppnade kassan och lyckades med bedriften att slå in fel antal mynt inte bara en utan två gånger när jag räknade pengarna. Till slut blev det rätt men jag höll mig till dammtorkning resten av förmiddagen för att om möjligt slippa fler finansiella misstag.
Resten av arbetsdagen gick trots allt bra och det hände inget oförutsett på vägen hem men väl hemma brände jag mig på vattenkokaren - som är gjord av metall så gissa hur varm den var...
Om jag ska se på livet från den ljusa sidan har jag läst ut en spännande bok idag och sett en ganska spännande film också. Skumtimmen av Johan Theorin och Det som ingen ved. Rekommenderas båda två!
Nu ska jag vila min ömma knän.
4 kommentarer:
stackare.. jag kan verkligen förstå att du velat stanna hemma istället. Men vi får ju fler erfarenheter vid såna tillfällen, även om alla inte är positiva bara.. kämpa på!
jo jag kämpar på. glad jag inte behövde gå så många gånger i trappan på jobbet idag för knäna ömmar lite extra då...
Anna, krya på dig och hoppas du blir bättre snart!
Roligt att läsa om dina äventyr och roligt att du läser om mina!
Saknar dig min vän!
Tack Malin! Knäna är småömma och gröna numera... men jag har varit med om värre. Bli tacklad in i väggen t.ex. :)
Roligt följa dina dagar långt där borta också!
Saknar dig med!
Skicka en kommentar